Smide och stål en del av kretsloppet.
av Johan Sangberg
Vad kan vara bättre en "inbyggd historia" i varan eller föremålet man skapat i smedjan? Stål kommer ur jord och berg och raffineras i stora anonyma bruk nu för tiden. Materialet du köper i butiken eller på en skrot saknar mer eller mindre "själ". Nu är det just "själ" som man "bygger in" i en handsmidd vara eller produkt och då skapar ett större värde i stålet. Kan man dessutom få del av stålets tillverkningsbruk eller någon annan historia kring stålet man använder tillför man enu en dimension och värde till processen.
Foto Ludwig
Mycket av dagens stål återcirkuleras via skrotfirmor till bruk som smälter om stålet. Det transporteras långa sträckor och passerar ibland många länder. Järnbruken i Sverige har alltid haft stor betydelse för landets välfärd och därmed ekonomin. Rent tekniskt har utvecklingen gjort att det som för några hundra år sedan producerades av mängder av stålbruk numer utvinns i en handfull bruk i landet.Tillverkningsmetoderna har förfinats och stålet massproduceras i stora likriktade processer för att bli så billigt och bra som möjligt. Lancashirprocessen var och är en av de tillverkningsmetoder som skapar det "renaste" stålet med en mycket liten halt av kol i och därmed en hög halt av järn.
Bild på Granbergsdals järnstämpel
Numer finns det ingen storskalig tillverkning kvar av detta stål utan det sker endast i småskaliga bruk utomlands. Dock finns det mängder av Lancashirejärn kvar runt om i landet. Detta stål användes förr flitigt vid olika byggnationer och konstruktioner, bl.a som stödband runt skorstenar eller runt vattenledningsrör i trä som ledde vattenkraft till turbiner. På grund av den låga kolhalten och höga halten järn lämpar sig just Lancashirejärn utmärkt vid handsmide i ässja vid hammare och städ, det blir mjukare helt enkelt och kräver mindre energi för att omformas mellan hammare och städ.
Förr i tiden stämplade man dessutom stålet som tillverkades vid de olika bruken i landet. Det finns drygt 2700 olika stämplar från ca 1000 tidigare verkstäder (hyttor, stångjärnsbruk och manufakturverk mm). Att stämpla stålet var en kvalitetsgaranti och borgade för att stålet som Svergis exporterade var av fullgod kvalitet. Detta innebär dessutom att man kan "spåra" materialet i viss mån och en handsmidd galge eller ett skohorn får enu ett värde eftersom materialet kan vara av samma typ som det som en gång tillverkades i exempelvis Björneborg eller Granbergsdal. Många stämplar finns registrerade och avbildade i den fantastiska skriften "SVENSKA JÄRNSTÄMPLAR".
Bild på Björneborgs järnstämpel
Så kommer du över ett parti Lancashirejärn skall du skatta dig lycklig och "vårda det ömt". Vet du dessutom dess historia och det är stämplat med en "järnstämpel" blir det en mer intressant.
Just nu har en av våra medlemmar Olof Nilsson, SCB, "räddat" en hel massa utmärkt Lancashirejärn som kommer från masugnspiporna i Björneborg som just nu håller på att rivas. Uppförda på 1850-talet och tagna ur drift 1954. Det är dessa masugnspipor som syns på bilden nedan! En del av detta kommer att finnas med på träffen i Granbergsdal nu i september i "Iron in the Hat", du kan vinna lite av detta järn alltså! Dessutom finns det möjlighet att köpa av järnet i butiken på Antracit under en begränsad tid för avhämtning i Granbergsdal det också...
Johan
Björneborg som orten beskriv på Wikipedia
"Björneborg är en gammal bruksort. 1656 anlades den första hammarsmedjan vid Vismans utlopp i sjön Vismen. Bruket bestod länge av två stångjärnshamrar, men under 1830- och 40-talen byggdes verksamheten ut. I början av 1870-talet skedde nästa stora utbyggnad. Då tillkom bessemerverk, stålsmedja med 14 ånghamrar, gjuteri, mekanisk verkstad samt en modern dubbelmasugn med uppsättningsmål efter Charlevilles konstruktion. Bruket kom att vara i familjen Nordenfeldts ägo i flera decennier, tills det 1895 såldes på exekutiv auktion för 640 000 kr till Värmlands enskilda bank. 1898 ombildades bruket till Björneborgs Jernverks AB. År 1905 bestod verksamheten av bessemerverk, två masugnar, 2 konvertrar, 2 rostugnar m. m., ånghammarsmedja med 9 ånghamrar, gjuteri med 2 kupolugnar och mekanisk verkstad samt ångsåg."
 Gamla smedjan i Björneborg Foto tillhandahållet av Scana via SCB |  Hyttan Foto tillhandahållet av Scana via SCB |
Ur Svenska Järnstämplar
"Eftersom järnet var landets viktigaste exportvara från 1500- talet och framåt, var det viktigt att stadsmakten kunde upprätthålla ett gott rykte om ett bra exportjärn. Därför inrättades en statskontroll, som gick under namnet "järnvräkeriet". De äldsta föreskrifterna om järnvräkning härrör från 1604. Viktigast var att kontrollera den färdiga exportvaran stångjärnet.
I rikets exporthamnar uppfördes järnvågar, där stångjärnet vägdes och undergick kvalitetskontroll. Kontrollen tillgick så att man i en brytstolpe böjde varje järnstång till en halvcirkel. Om stången brast, blev den "vräkt" kasserad, och fick inte säljas. För att man vid kontrollen skulle veta vem som tillverkat järnet, måste det vara stämplat med en tillverkarstämpel. Dessa Tillverkarstämplar var inregistrerade och avbildade i stämpelböcker. De äldsta stämpelböckerna är från 1711 men sannolikt är många järnstämplar långt äldre. I stångjärnet slogs stämpeln in. Tackjärnet tappades i tackjärnsformar där stämpeln var anbragd."
Läs mer i butiken om Lancashirejärn i butiken...Klicka här!
No comments:
Post a Comment